Det är så mycket känslor i varje tår som jag just nu fäller. Det regnar ute. "När det regnar, så är det änglarna som gråter" sa en gång en vis person. Anna, Anorah, Pingu... Kärt barn har många namn.
Exakt så är det. 

Bondgården, är Annas lilla skara av supporters. Vi var en familj. Hade aldrig haft en familj, men nu hade jag det.
De kom in i mitt liv när allting var som värst, och jag har skadat och sårat dom. Det vet jag. Jag fick vara mig själv och ha er i mitt liv. Vi var så sammansvetsade, vi höll alltid ihop och det betyder mycket, än.
Jag önskar er tillbaka i mitt liv. En nystart. En förlåtelse.
Ni är helt fantastiska människor, glöm aldrig det! 

Anna, fina Anna. Det finns inte ord i hur mycket jag saknar dig, det liksom värker i varenda centimeter i min kropp. Du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, alltid alltid. Du gjorde mitt hjärta så helt. Jag har tagit med mig alla redskap som du har givit mig till att forma det liv jag har idag. Jag älskar mitt liv. Och jag har en stor del att tacka dig för, för du har en stor del till att jag älskar mitt liv. Jag vet inte riktigt vad som hände.
Jag tror att det blir tomult och bondgården tog en paus. 

Jag tycker att det är dags att den bondgården som finns kvar, återupplivas.
Att Pingu finns i våra liv igen.


För jag saknar en stor del i mitt hjärta, ER!!!!!!